Betalov spodmol, Arkeologisk plats nära Postojna, Slovenien

Betalov spodmol är en karstklippskyddad boplats på sluttningen ovanför vägen Postojna–Bukovje, cirka 2 km nordväst om Postojna. Ingången bildades när taket i en 174 m lång grotta som urholkats av Pivkafloden rasade in. Utgrävningarna blottade en över 10 m djup profil med åtta kulturella horisonter; fem lager innehöll stenverktyg och ben från fler än 2 400 djur.

Franco Anelli grävde ut platsen 1933–1939 och fann paleolitiska artefakter och djurrester, men större delen av hans arbete förblev opublicerat och hans dokumentation gick förlorad. Srečko Brodar återupptog den systematiska registreringen 1947–1953 och dokumenterade en över 10 meter djup profil med åtta kulturella horisonter. De äldsta lagren, hänförda till Mindel-Riss-mellanistiden, innehöll proto-moustérienska verktyg och ben av Deningers björn daterade till omkring 300 000 år. Den 22 december 1984 förklarades platsen som ett lokalt betydelsefullt monument.

Namnet Betalov spodmol betyder ”Betals hålighet” på slovenska; platsen ligger cirka 2 km nordväst om Postojna, strax ovanför vägen Postojna–Bukovje. Tillsammans med Divje babe I och Potočka zijalka är den en av Sloveniens tre viktigaste paleolitiska grottlokaler. Sedan den 22 december 1984 är den skyddad som minnesmärke av lokal betydelse, registrerad under nummer 859.

Skyddet ligger på sluttningen strax ovanför vägen Postojna–Bukovje, cirka 2 km nordväst om Postojna, och nås till fots från vägkanten. Ingången är en öppning som bildats när taket rasade in, inte en iordningställd turistgrotta: det finns inga gångbanor, belysning eller räcken. Den utgrävda profilen är över 10 m djup och avlagringarna är skyddade som ett lokalt betydelsefullt minnesmärke; betrakta skärningarna utan att röra eller klättra på dem.

Den 10 meter djupa profilen har åtta kulturella horisonter; fem separata lager gav ben från över 2 400 djur tillsammans med stenverktyg. Det äldsta lagret, omkring 300 000 år gammalt, innehöll proto-moustérienska verktyg och ben från en Deninger-björn. Franco Anellis utgrävningsanteckningar från 1933–1939 har gått förlorade, så mycket av hans material från yngre pleistocen kan inte längre placeras i stratigrafiskt sammanhang.