Älvdalens kyrka, Kyrkobyggnad med kyrkogård i Älvdalen, Sverige

Älvdalens kyrka är en stenbyggnad med rektangulärt långhus och ett halvrunt altarrum i öster, där sju pelare i halvcirkel avgränsar altarrummet från långhuset. Ytterväggarna är spritputsade i lejongult, medan strävpelare, hörnlister och fönsteromfattningar är slätputsade och vita. Innertaket i långhuset har tunnvalv av trä och altarrummet har hjälmvalv, med klassiserande och jugendinspirerad utsmyckning från restaureringen 1903–1905.

Ett kapell i Älvdalen omtalas vid 1400-talets mitt, men läge och utformning är okända; möjligen låg det inom nuvarande murar. Den första stenkyrkan färdigställdes 1585 och ingår delvis i dagens byggnad. Den byggdes ut åt söder omkring hundra år senare och åt öster 1783. Tornet i väster uppfördes 1816–1817, övriga delar byggdes om 1824–1826, och restaureringen 1903–1905 efter Rudolf Arborelius gav kyrkan sitt nuvarande utseende.

Kyrkan har fungerat som samhällets främsta mötesplats under många århundraden, där familjer och grannar samlades för viktiga tillfällen. Träbänkarna och den enkla inredningen visar hur människor markerade bröllop, firanden och vanliga söndagsgudstjänster i detta rum.

Huvudingången är på västra sidan genom tornet, med mindre dörrar på norra och södra sidan för enklare tillträde. Besökare kommer att märka starkt inre ljus från höga, smala fönster och bör ta tid att utforska träbänkarna, 1905 års orgel och de tre klockorna som hänger i tornet.

Tornuret slås inte av storklockan från 1855 utan av den gamla mellanklockan från 1585, som behölls för detta när de två nyare klockorna göts 1903. Söder om kyrkan står kyrkhärbret i Älvdalen, dendrokronologiskt daterat till 1285 och en av Sveriges äldsta bevarade profana träbyggnader.