Stadsgårdshissen, hiss i Södermalm, Stockholm, Sverige

Stadsgårdshissen är en nedlagd personhiss från 1907 på Södermalm i Stockholm, mellan Stadsgården och Katarinavägens övre del öster om Katarinahissen. Nedre delen är i rött tegel, övre delen en målad träbyggnad med plåttak, och däremellan sträcker sig ett öppet stålfackverk. Den övre stationen nås via en gångbrygga; den undre går rakt ut på den hårt trafikerade Stadsgårdsleden.

Stadsgårdshissen tillkom på initiativ av grosshandlaren och konsuln E. W. Djurling, som även stod för byggkostnaden på drygt 50 000 kronor. Hissen invigdes den 22 december 1907 och hade året därpå 245 911 trafikanter. Den var den tredje hissen som förband Södermalms förkastningsbrant med kajområdena nedanför, efter Katarinahissen och Mariahissen. Den togs ur bruk den 1 oktober 1971.

Hissen användes huvudsakligen av hamnarbetare och var vardagar i drift mellan kl. 06:30 och 17:00. Åren 1983–2017 användes hissens övre byggnadsdel som ateljé av konstnären och trubaduren Carl Anton, som räddade hissen från rivning under förutsättning att han stod för underhållet. Sedan 2018 används hissen av fotografen Jeppe Wikström.

Hissen är ur bruk sedan den 1 oktober 1971 och går inte att åka med; den ligger öster om Katarinahissen, mellan Stadsgården och Katarinavägens övre del. Den undre stationen mynnar rakt ut på den hårt trafikerade Stadsgårdsleden, medan den övre nås via en gångbrygga. Byggnaden ägs och förvaltas av AB Stadsholmen.

Avgiften var 7 öre åt båda hållen, så uppgiften om olika pris upp och ner stämmer inte. Hissen invigdes den 22 december 1907 och fraktade 245 911 passagerare året därpå, mest hamnarbetare på väg till kajerna. Den togs ur bruk den 1 oktober 1971.