Sankt Hans och Sankt Pers kyrkoruiner, Kyrkoruiner i Visby, Sverige

Sankt Hans och Sankt Pers kyrkoruiner är resterna av två sammanhängande medeltida kyrkor i centrala Visby, med stenmurar och strukturella element från 1200-talet. Ruinerna visar arkitektoniska inslag som valv, pelare och grundstenar som speglar deras ålder och ursprungliga utformning.

Den äldsta S:t Hans var sannolikt Gotlands första stenkyrka, uppförd omkring 1060 på en forntida hednisk offerplats. S:t Per byggdes efter 1161 som tysk församlingskyrka på platsen för den övergivna träkyrkan Allhelgonakyrkan. År 1533/1534 lät länsherren Henrik Rosencrantz riva kyrkornas torn av fortifikatoriska skäl, och kyrkorna revs till största delen under 1600-talet.

Namnet Sankt Hans syftar på evangelisten Johannes och Sankt Per på aposteln Petrus. På 1200-talet hade de två församlingarna skilda begravningsområden: tyskarna begravdes väster om kyrkorna, gotlänningarna i den mer prestigefyllda östra delen. Skräddarelagets gilleshus låg direkt söder om Sankt Per, ”småfolkets” kyrka.

Ruinerna ligger centralt i Visby, en kort promenad från domkyrkan och huvudtorget. Området är öppet och kan besökas när som helst på dygnet; det finns inga staket eller entréavgifter. Marken är ojämn med lösa stenar och låga murrester, så se upp var du går. Från ruinerna syns Lythbergska huset, byggt av sten som tagits från kyrkorna.

Den tidiga rivningen av kyrkorna gjorde att stora mängder medeltida gravstenar aldrig återanvändes, vilket ger Visby det största bevarade beståndet av medeltida gravstenar i Europa. Bland fynden i S:t Hans finns Hailgairs häll, en gravsten med runinskrift daterad till omkring 1070.