LM Ericssons fabriker, Tulegatan, Industriområde i Stockholm, Sverige.

LM Ericssons byggnader vid Tulegatan upptar kvarteret Taktäckaren, avgränsat av Tulegatan, Kungstensgatan, Döbelnsgatan och Rehnsgatan. Johan Laurentz huvudfasad från 1896–1897 har rundbågiga fönster och portöppningar i bottenvåningen, mjukt rundade hörn och sandstensutsmyckade fönster; flygeln från 1906 av Björn Harald Svensson är av gult tegel med sockel av natursten.

Anläggningen byggdes från och med 1896 som huvudproduktionscentrum för telekommunikationsutrustning och formade Stockholms industriella tillväxt. Verksamheten flyttade 1939, men byggnaderna finns kvar som monument över den tillverkningseran.

Kvartersnamnen Taktäckaren och Grundläggaren hör till Stockholms gamla yrkeskvartersnamn, redan redovisade på Petrus Tillaeus karta från 1733. Inne i huset hade företagsledningens sammanträdesrum, inrett 1901–1903, takhöjd motsvarande två våningar, sidentapeter och stuckaturer med putti som flyger runt med telefonsladdar och lurar; 1976 flyttades rummet till Tekniska museet.

Anläggningen fyller kvarteret Taktäckaren mellan Tulegatan, Kungstensgatan, Döbelnsgatan och Rehnsgatan. Börja vid huvudfasaden mot Tulegatan: två stora portaler flankerar den forna huvudentrén och leder in till bakgården. Ombyggnaderna på 1940-talet tog bort frontonerna, så jämför den enklare gatufasaden med den gula tegelflygeln vid Rehnsgatan/Döbelnsgatan.

Företagsledningens sammanträdesrum inreddes 1901–1903 med takhöjd motsvarande två våningar, sidentapeter och stuckaturer med teletekniska motiv, till exempel putti som flyger runt med telefonsladdar och telefonlurar. Efter 1918 användes rummet som avlöningskontor och verkstadsutrymme, och 1976 flyttades inredningen som "LM Ericssons minnesrum" till Tekniska museet.