Lindholmens slott, Slottsruin i Lidköpings kommun, Sverige

Lindholmen slott är en ruin i Lidköpings kommun, Sverige, bestående av rester av ett en gång befäst komplex byggt på en ö. Den bevarade strukturen är en flygel från 1600-talet som visar svenska byggnadstekniker och designprinciper från den tiden.

Lindholmen nämns första gången 1514 som "Lindholmz Spetal" och gjordes 1516 till sätesgård av rikshovmästaren Ture Jönsson (Tre Rosor). Via Sigrid (Tre Rosor) kom den till viceamiralen Bengt Gabrielsson Oxenstierna den äldre, som byggde om gården till ett stort befäst slott med metertjocka murar och en inre gård på omkring 16 meter i fyrkant. Slottet brann 1662 och byggdes upp som en barockanläggning, brann ned till grunden 1792 och ruinerna restaurerades 1931–32.

Namnet Lindholmen dyker upp 1514 som "Lindholmz Spetal", ett namn på ett helgeandshus, innan Ture Jönsson (Tre Rosor) gjorde platsen till sätesgård 1516. Carl von Linné besökte slottet 1746 och skrev mest om badstugan, byggd av kalksten och marmor och smyckad med handmålat holländskt kakel, kristall och gyllene turkiska tapeter; han kallade den det präktigaste han sett i hela Västergötland.

Platsen ligger på en ö och kan nås med båt eller vägbank, vilket gör tillträdet något begränsat och håller den lugnare än större attraktioner. Besökare bör bära stadiga skor och vara beredda på enkla, oskyddade stigar över området.

Carl von Linné besökte slottet under sin Västgötaresa 1746 och intresserade sig mest för den berömda badstugan, byggd av kalksten och marmor och smyckad med handmålat holländskt kakel, kristall och gyllene turkiska tapeter. Han kallade den ett mästerstycke och det präktigaste han sett i hela Västergötland, men beklagade att en så stor härlighet stod tom och utan inbyggare.