12:e batteriet på Rindö, Kustbatteri i Vaxholm, Sverige

12:e batteriet på Rindö är ett försvarsverk uppfört i mitten av 1870-talet knappt 100 meter väster om Rindö redutt. Kärnan, som i plan liknar en kil med spetsen mot öst, sprängdes delvis ner i urberget och omges av en stormgrav som är cirka tio meter bred och tio meter djup. Hela anläggningen mäter omkring 100 x 50 meter.

Batteriet byggdes i slutet av 1800-talet som en del av ett bredare kustförsvarssystem för att skydda Stockholm. Det var i drift i decennier innan det lades ned 1933 när militära strategier förändrades.

Batteriets nummer kommer från dess plats i Vaxholmslinjen, som sträckte sig från Värmdö över Rindö, Vaxholms kastell, Vaxö och Edholma till Lillskär. De tre pjäser som flyttades till Landsort 1938 tjänstgjorde där till slutet av 1960-talet; den fjärde blev kvar och utrymmena som frigjordes blev centralt ammunitionsförråd för Vaxholms fästning.

Batteriet ligger på Rindös västra udde, knappt 100 meter väster om Rindö redutt; man tar sig dit med färja till Rindö och sedan till fots. Kärnan står kvar som en ö i en sprängd stormgrav cirka tio meter bred och tio meter djup: ojämnt berg och branta kanter, håll avstånd från gravkanten.

Kanonerna placerades avsiktligt på Rindö för att kontrollera sjöfarten längs flera sjörutter som närmade sig Stockholm. Denna strategiska placering gjorde den till en kritisk nod i det bredare försvarsnätverket i skärgården.