Kungliga nationalstadsparken, Nationalstadspark i Stockholm, Sverige

Kungliga nationalstadsparken sträcker sig över Stockholm, Solna och Lidingö och omfattar 27 kvadratkilometer gammal kunglig parkmark. Den rymmer Djurgården, Hagaparken, Ulriksdal, Brunnsviken och ögruppen Fjäderholmarna, med ekskogar, vatten och en asfalterad stig längs stranden där en mörk träbänk vetter mot vattnet. På Djurgården finns norra Europas största bestånd av grova ekar, bland dem Prins Eugens ek.

Parken tillkom genom ett enhälligt riksdagsbeslut den 7 december 1994, efter tre motioner i riksdagen 1991 som föreslog ett starkt skydd för området. Vid bildandet 1995 hette den Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, och reglerna finns i miljöbalken. I februari 2009 beslutade regeringen att namnet Kungliga nationalstadsparken ska användas, eftersom marken till stor del utgörs av gamla kungliga parkområden.

Namnet kommer från de gamla kungliga parkmarkerna: Ulriksdals barockpark, Djurgårdens jaktpark och de engelska parkerna vid Haga-Brunnsviken, anlagda under 1600- och 1700-talen. Fiskartorpet i parken har haft central betydelse för svensk skidåkning. Sedan 2013 är den officiella entrén besökscentrumet vid Djurgårdsvägen 2 på Södra Djurgården.

Parken sträcker sig över Stockholm, Solna och Lidingö, där Fjäderholmarna är den enda delen i Lidingö kommun. Sedan 2013 fungerar Royal Djurgården Visitor Center vid Djurgårdsvägen 2 på Södra Djurgården som officiell entré. En 36 km lång skyltad cykelled, invigd i september 2010, förbinder Ulriksdal i norr med Blockhusudden i söder.

Dess 27 kvadratkilometer rymmer norra Europas största bestånd av grova ekar, bland dem Prins Eugens ek som anses vara Djurgårdens största levande ek. I vattnen lever den i Sverige utrotningshotade sötvattenfisken grönling. Det 170 meter höga Kaknästornet, invigt 1967, är parkens högsta byggnad.