Julita kloster, Cistercienskloster i Katrineholms kommun, Sverige

Julita kloster var ett cistercienskloster som grundades i Viby 1160 och flyttades till Säby vid sjön Öljaren 1180 eller 1185. I dag återstår endast en liten del av klostret i källaren i en flygel av Julita gård, vilken är öppen för allmänheten; arkeologiska utgrävningar har blottlagt huvudbyggnadernas fulla utsträckning.

Klostret grundades 1160 i Viby nära Sigtuna av munkar från Alvastra kloster, på mark som skänkts av Doter och hennes son Gere. Under kung Knut Eriksson, som blev dess skyddsherre och gav jord och andelar i fisket i Älvkarleby, flyttades det till Säby vid sjön Öljaren. Klosterkyrkan brann och återinvigdes den 7 mars 1382. Den 2 juli 1527 fick fogden i Nyköping Olof Arvidsson klostret i förläning av Gustav Vasa.

Klostrets namn växlar mellan Julita och Säby, latiniserat till Saba, efter gården vid sjön Öljaren. Det var en tid en vallfartsort och hade hand om insamlingen av Peterspenningen. Den påvlige legaten Marinus de Fregeno beviljade 1461 rikliga avlatsprivilegier, vilket drog till sig pilgrimer och inkomster.

Av klostret återstår bara en liten del i källaren i en flygel av nuvarande herrgård, öppen för allmänheten; resten av den medeltida anläggningen är känd genom arkeologiska utgrävningar, inte genom synliga ruiner. Gården är i dag friluftsmuseet Julita gård, så räkna med att gå mellan herrgårdsbyggnaderna och stranden vid sjön Öljaren.

Klosterkyrkan brann ned och invigdes på nytt den 7 mars 1382. Den påvlige legaten Marinus de Fregeno gav klostret rikliga avlatsprivilegier 1461, och klostret hade även hand om Peterspenningen en tid.