Biskopskällaren, Valvförsedd källarruin i Hovgården, Ivö, Sverige

Biskopskällaren är det bevarade välvda källarutrymmet i Ivöhus, ett biskopspalats som uppfördes omkring 1220 för ärkebiskop Anders Sunesen på Ivö i Skåne. Källaren mäter 9 gånger 8 meter, med en meter tjocka gråstensmurar, två pelare och sex kryssvalv av tegel. Smala ljusgluggar och en stentrappa från väster leder in, och längs väggarna löper stenbänkar.

Källaren är det sista som återstår av Ivöhus, ett biskopspalats som uppfördes omkring 1220 för Lunds ärkebiskop Anders Sunesen, möjligen ovanpå ett 1100-talstorn. Sunesen bodde här från 1223 till sin död 1228. Delar av byggnaden stod kvar till 1600-talet; senare byggdes ett ekonomihus över källaren, vilket brann efter ett blixtnedslag 1927, och 1938 grävdes källaren ut.

Namnet Biskopskällaren betyder "biskopens källare" och syftar på ärkebiskop Anders Sunesen i Lund, som bodde på Ivöhus till sin död 1228. En folklig legend gjorde gällande att han hade spetälska och levde som eremit i källaren; undersökningar av hans skelett visade i stället artrit eller gikt. Anläggningen är ett monument i Fornminnesregistret.

Källaren ligger i byn Hovgården i sydöstra delen av Ivö och nås via en stentrappa från väster. Rummet mäter cirka 9 gånger 8 meter, murarna är en meter tjocka med smala ljusgluggar och golvet består av ojämn jord. Ett lågt nyare tak skyddar valven, och den ursprungliga källaren når ungefär en halv meter över markytan.

En folklig legend berättade att ärkebiskop Anders Sunesen levde som eremit i källaren och undvek all kontakt av rädsla för att sprida spetälska. Undersökningar av hans balsamerade skelett i Lund visade att han inte led av spetälska utan av artrit eller gikt.