Laponia, Världsarvsområde i norra Sverige

Laponia omfattar cirka 9 400 kvadratkilometer i Gällivare, Arjeplogs och Jokkmokks kommuner i Norrbotten. Det består av nationalparkerna Sarek, Muddus, Padjelanta och Stora Sjöfallet, naturreservaten Sjaunja och Stubba samt glaciärområdet på Sulitelma, Rapadalens delta och Tjuoltadalen. Fjäll, glaciärer, myrar och urskog präglar området; högsta punkten är Sarektjåhkkå, 2 089 meter.

Laponia togs 1996 upp på Unescos världsarvslista enligt kriterierna III, V, VII, VIII och IX, som ett kombinerat kultur- och naturarv. Större delen av området hade redan varit skyddat sedan början av 1900-talet. I september 2023 inledde världsarvskommittén en granskning sedan Sveriges regering gett gruvbolaget Beowulf Mining bearbetningskoncession för järnmalm i Kallak.

Samerna har bott i detta område i tusentals år och deras renskötning är en vanlig syn i vidderna, vilket formar rytmen i det dagliga livet här. Deras djupa kunskap om land och årstider fortsätter att påverka hur regionen används och förstås.

Besökare kan bäst utforska området från de städer som erbjuder boende och transport. Sommaren är den bästa tiden att besöka, då de flesta stigar är framkomliga och dagsljuset varar nästan hela dygnet.

Den högsta punkten är Sarektjåhkkå, 2 089 meter över havet. Byn Porjus är en naturlig entré och har ett informationscenter. Inom området finns tre stora vattenkraftverk, och en plan finns på 100 vindkraftverk innanför världsarvsområdet.