Соломенский Петропавловский монастырь, kloster i Petrozavodsk, Ryssland

Solomenskij Petropavlovskij kloster är ett rysk-ortodoxt kloster på högra stranden av sundet mellan Onega och Logmozero. Dess äldsta bevarade byggnad är Sretenskajakyrkan, uppförd från 1775 i tidig klassicism och invigd 1780, den första stenkyrkan på flera kilometers håll. Petropavlovskajakyrkan, återuppbyggd i sten från 1795 och invigd 1797, står på platsen för tidigare träkyrkor som förstördes av blixtnedslag 1795.

Klostret grundades 1589 av äldsten Kassian på en öde plats vid sundet mellan Onegasjön och Logmozerosjön och kallades först Salminskij. Den 24 maj 1592 gav metropoliten Varlaam av Novgorod det ett tarchanbrev som befriade det från skatter till Sofiakatedralen i Velikij Novgorod på grund av dess fattigdom. 1764 omvandlade Katarina II:s klosterreform det till Solomenski församling.

Sretenskajakyrkan började byggas 1775 på platsen för ett kapell, finansierad av köpmannen Ilja Konanov enligt hans far Jakovs testamente, och invigdes 1780. Dess ikoner målades 1778–1779 av Petrozavodsk-ikonmålaren Dmitrij Kajdalov. Klostret blev en församling 1764, och kyrkan är nu den äldsta stenbyggnaden i området.

Klostret och dess kyrkor utsågs till skyddat kulturarv år 2000 och är fortfarande officiella historiska monument idag. Besökare bör komma ihåg att detta är en aktiv plats för tillbedjan där religiösa sedvänjor bör respekteras.

Klostrets namn kommer från det karelska ordet 'salmi' som betyder sund, vilket återspeglar dess läge mellan två stora sjöar. Denna geografiska position har format platsens karaktär till denna dag.