Sankt Olofs torn, Medeltida torn i Vyborg, Ryssland

Sankt Olofs torn är det bevarade huvudtornet i Vyborgs slott, byggt 1293 av granitblock med murar 4,5 meter tjocka vid basen. De två nedre våningarna behåller den ursprungliga rektangulära formen, 15,5 gånger 15,6 meter, medan de tre övre våningarna byggdes om i tegel som en åttkant 1561–1564. Tornet kröns av en grön kupol med en tunn spira, och dess vitputsade skaft har två rader små mörka välvda öppningar.

Torkel Knutsson, Sveriges riksmarsk, lät uppföra det rektangulära kärntornet 1293 efter sitt korståg till Karelen; murarna av granitblock är 4,5 meter tjocka. Tornet stod emot Novgorods belägring 1322. Åren 1561–1564 lät den tyske mästaren Hans de Porte under Erik XIV riva de övre våningarna och bygga tre åttkantiga tegelvåningar för tungt artilleri, täckta med bly hämtat från Stockholm.

Tornet är uppkallat efter Olav, den norske kungen som drev igenom kristendomen i Skandinavien och helgonförklarades efter sin död. Åren 1442–1448 lät Karl Knutsson (Bonde) bygga ännu en ring kring tornet och förena det med grannbyggnaderna under ett tak. Efter ombyggnaden 1561–1564 flyttades slottkapellets ur till tornmuren.

Tornens inre nås via en metalltrappa som installerades 1891–1894 och leder upp till en utsiktsplattform; granitportalen vid ingången är från samma återuppbyggnad. Slottet ligger på en ö i Viborgska viken, och tornet reser sig bakom en låg stenmur och ett rödbrunt metalltak. Den vita övre delen har två rader små mörka bågöppningar och ett mörkt räcke vid foten av det gröna taket.

Schaktet i mitten av bottenvåningen är omkring sju meter djupt och dess funktion är inte dokumenterad: det har föreslagits vara ett fängelse, andra uppgifter kallar det ett vinförråd. Till skillnad från de flesta torn av detta slag fanns ingen brunn i kärntornet. Tegelvalven på andra våningen fanns kvar till slutet av 1800-talet.