Alfama, Medeltida stadsdel i Lissabon, Portugal.

Alfama är en medeltida stadsdel i Lissabon vars branta, smala gator sluttar ner mot Tejo mellan São Jorge-borgen och floden. De tätt packade tre- och fyravåningshusen har ljusa putsade fasader i vitt, kräm, gult och blekt rosa, tak av orange-röda keramikpannor, små oregelbundna fönster och ibland gröna fönsterluckor. Högt uppe står den vita kyrkan Santa Luzia med rund kupol och en liten lanterna.

Under morisk styre utgjorde Alfama hela Lissabon; efter den kristna erövringen expanderade staden västerut och stadsdelen blev hem för fiskare och fattiga. Jordbävningen 1755 skonade den, så dess medeltida gatunät bevarades. Namnet kommer från arabiskans al-hamma, heta källor eller bad.

Namnet Alfama kommer från arabiskans al-ḥamma, „heta källor“ eller „bad“, ett minne från morisk tid då stadsdelen utgjorde hela staden. Fado i de små barerna och Santo António-festerna i juni med grillade sardiner och processioner håller gatorna levande.

Alfamas gränder stiger brant mellan slottet och Tejo: planera gärna vägar nedåt och räkna med tid för backarna. Spårvagn 28 går genom stadsdelen och sparar klättringen upp till utsiktsplatserna, men den är ofta full, så stig på vid en tidigare hållplats. Många gator är ojämnt stenlagda och en del passager är för smala för fordon.

Miradouro de Santa Luzia i Alfama har två azulejo-paneler på södra muren: den ena visar Praça do Comércio före jordbävningen 1755, den andra kristna som anfaller São Jorge-borgen, formgiven av António Quaresma och tillverkad vid Viúva Lamego-fabriken.