Côadalens hällristningar, Arkeologisk park i Vila Nova de Foz Côa, Portugal.

De förhistoriska hällristningarna i Côa-dalen består av över 1 200 skifferstenar med ristningar längs Côa-floden. Panelerna är östvända och mäter mellan 15 cm och 180 cm, mestadels 40–50 cm. Linjerna gjordes genom pickning och slipning, ibland med fina skisslinjer. Fotot visar mörkgråbrun sten med rostorange fläckar och tunna ljusa linjer som bildar djurfigurer.

Hällristningarna upptäcktes 1994 och dateras till paleolitisk tid för cirka 25 000 år sedan, vilket gör dem till en av Europas största utomhuskollektioner av förhistorisk konst. Detta uråldriga verk erkändes senare av UNESCO som ett världsarv tillsammans med Spaniens Siega Verde.

Hällristningarna visar olika ristningstekniker inklusive hackning och slipning som avbildar hästar, boskap och abstrakta symboler, vilket avslöjar hur förhistoriska människor levde och jagade. Dessa bilder är utspridda över skifferytorna längs floden och berättar historier om samhällena som skapade dem.

Ristningarna nås endast genom guidade turer som Parque Arqueológico do Vale do Côa anordnar sedan augusti 1996; förhandsbokning krävs. De ristade ytorna är vertikala skifferhällar vända mot öster, där morgonljuset bäst visar de grunda linjerna. Några paneler vid Canada do Inferno ligger under vatten från Pocinho-dammens magasin.

Ristningarna är bland de äldsta kända formerna av mänskligt konstnärligt uttryck och avbildar jaktscener som ger inblick i dessa tidiga samhällens dagliga liv. Kombinationen med Spaniens Siega Verde över gränsen skapar ett gränsöverskridande komplex av enormt kulturellt värde.