Leptis Magna, Arkeologisk plats i al-Khums, Libyen

Leptis Magna är en romersk stad vid Wadi Lebdas mynning i al-Khums, 130 km öster om Tripoli. Ruinerna omfattar en kolonnad vars bleka, räfflade kolonner bär en horisontell stenbalk, en förfallen mur med tomma bågöppningar och marmorkolonner med reliefer av figurer och mönster på fyrkantiga baser. Ett enskilt ornamenterat kapitäl ligger på den sandiga marken.

Feniciska handelsmän etablerade bosättningen på 600-talet f.Kr. som en handelsstation. Under den romerska kejsaren Septimius Severus, som föddes här, nådde staden sin största expansion under 100- och 200-talen.

Det puniska namnet skrevs lpq eller lpqy, möjligen från en semitisk rot som betyder "bygga" eller "foga samman". Grekerna kallade staden Neapolis, "nya staden", och Leptis Megale, "Stora Leptis", för att skilja den från Leptis Parva nära Karthago. Mynt präglade under självstyret bar puniska inskrifter men bilder av Herakles och Dionysos.

Platsen ligger cirka tre kilometer öster om al-Khums centrum och är nåbar till fots. Besökare bör bära stadiga skor, eftersom stigarna korsar ojämna stenbeläggningar och sandiga områden.

En akvedukt transporterade vatten från ungefär 19 kilometer bort till staden. Jaktbaden visar målade väggscener med namnen på de avbildade jägarna inristade direkt i putsen.