Sinharaja skogsreservat, Naturreservat i Southern Province, Sri Lanka

Sinharaja skogsreservat är en skyddad regnskog i Sri Lankas sydvästra våta zon och omfattar 36 000 hektar primärskog. Terrängen med kullar, sluttningar och dalar ligger 300 till 1 170 meter över havet. Skogen försörjer Kalu Ganga och Gin Ganga; bäckar rinner mellan mörka hällar och fallna stammar.

En del av skogen förklarades som skogsreservat den 3 maj 1875. År 1971 ställdes cirka 2 500 hektar under strikt skydd med IUCN och Internationella biologiska programmet, och 1977 förbjöds avverkning i hela skogen. Unesco utsåg den till biosfärreservat i april 1978 och världsarv 1988, samma år som den den 21 oktober blev ett nationellt vildmarksarvsområde.

Byar längs reservatets gräns samlar läkeörter, ätliga frukter, nötter, svampar, bihonung och en söt sav från en lokal palm av släktet Caryota. Namnet Sinharaja förknippas med ett legendariskt lejon som sägs ha levt i skogen. Besökare kommer in med en licensierad guide via Weddagala, Rakwana, Neluwa eller Deniyaya-Mederipitiya.

Alla besökare måste gå in i skogen med en licensierad guide. Det finns fyra huvudingångar: Weddagala i nordväst, Rakwana i nordost, Neluwa i sydväst och Deniyaya–Mederipitiya i sydost. Terrängen är kuperad, med höjder från 300 till 1 170 meter, och den årliga nederbörden på 3 614 till 5 006 mm gör vattentäta kläder och skydd mot iglar användbara.

Reservatet hyser 19 av Sri Lankas 20 endemiska fåglar, bland annat rödmaskad malkoha, grönnäbbad kukal och blåskata. Martin Wijesinhe var dess inofficiella väktare från 1950-talet till sin död 2021.