Taihō-ji, Buddhistiskt tempel och nationalskatt i Matsuyama, Japan

Taihō-ji är ett Shingon-tempel i Matsuyama vars huvudhall från tidig Kamakura-period är den äldsta träbyggnaden i Ehime prefektur och en nationalskatt. Hallen mäter cirka nio meter i kvadrat, med runda pelare och ett enkelt konsolsystem, och rymmer tre trästatyer av Buddha från Heian-perioden som är utsedda till viktiga kulturföremål.

Enligt tempeltraditionen grundade den lokale stormannen Ochi (Koshiki) Iyo-no-kami Tamakoki Taihō-ji år 701, det första året av Taihō-eran, som templet har fått sitt namn från. Under Edoperioden blev det en bönetempel för Matsuyamas herrar; Matsudaira Sadanao lät reparera huvudhallen 1685. Hallen härstammar från tidig Kamakura-period och utsågs till nationell skatt 1953.

Tempelns namn kommer från eran Taihō (701), det år då traditionen förlägger grundandet av den lokala stormannen Ochi (Echi) Tamayuki. En legend berättar om amman Ose, som gav sitt liv för flickan Roku och bad att ett körsbärsträd skulle planteras som tack; det uba-zakura som sägs ha vuxit fram lockade kvinnor som bad om bröstmjölk. Lafcadio Hearn översatte berättelsen till engelska under Meiji-tiden; den finns i Kwaidan.

Området är lätt att nå med kollektivtrafik i Matsuyama och välkomnar besökare att utforska tempelkomplexet. Dagliga besök fungerar bäst för att se trästatyerna och arkitektoniska detaljer inuti byggnaderna.

Templet bevarar trästatyer från Heian-perioden, inklusive två sittande Amida Nyorai och en Shaka Nyorai-figur i sina byggnader. Dessa medeltida mästerverk visar hantverket hos japanska skulptörer och står som vittnen till nationens buddhistiska konstnärliga arv.