Rokudōchinnō-ji Temple, Buddhistiskt tempel i Higashiyama-ku, Japan

Rokudōchinnō-ji är ett tempel inom Rinzai-skolan, Kennin-ji-grenen, i Higashiyama-ku i Kyoto, vid ingången till det forna kremeringsområdet Toribe. Huvudhallen är en våning hög med mörkbruna träväggar, skjutpaneler och grått tegeltak; på fasaden hänger vita vertikala paneler med svart skrift och på grusgården står stenmarkeringar. Området rymmer också en trädgård, en femvånings stenpagod, ett klocktorn och två brunnar förknippade med Ono no Takamura.

Templet grundades under Enryaku-eran (782–805) och tillskrivs Keijun, abbot vid Daian-ji i Nara och Kūkais lärare; andra traditioner nämner Kūkai eller Ono no Takamura, och ett Tō-ji-dokument från 1002 anger att Yamashiro no Ōmi grundade det 836. Det låg vid ingången till Toribeno, Heian-tidens kremeringsplats, kallad Rokudō no Tsuji. År 1364 kom munken Monkai Ryōsō från Kennin-ji och återuppbyggde det och förde det till Rinzai-skolan; under Meiji-tiden införlivades det kort med Kennin-ji och blev självständigt igen 1910.

Templet kallas Rokudō-san och namnet lästes förr som "Chinkō-ji"; guider från Edoperioden skrev det till och med med tecknet från Ono no Takamuras namn. Den 7–10 augusti fylls gatan under Rokudō-mairi av stånd med kōyamaki, Atago-shikimi, buxbom, lotus och hampa-stjälkar. Besökare låter skriva en avlidens namn på en träspån, för den genom rökelsen och häller sedan vatten över den framför sten-Jizō.

Templet ligger på Gojō-dōri-gatan nära Yamatoōji-agaru och är öppet för besökare varje dag. Information om ceremonier och konstverk finns på flera språk.

Under den årliga Obon-festivalen i augusti ringer människor Mukae-gane-klockan för att välkomna förfädernas andar. Denna sed förbinder de levandes värld med förfädernas rike genom klockans ljud.