Hinokuma Shrine, Shinto-helgedom i Wakayama, Japan

Hinokuma- och Kunikakasu-helgedomarna bildar ett gemensamt område i Wakayama, med en stor ljus trätorii vid ingången vars pelarfötter är mörkbruna och som bär två tvärbalkar, den övre lätt krökt. Innanför ligger Hinokuma-helgedomen till vänster om ingången och Kunikakasu-helgedomen till höger. Bakom porten står en byggnad med grönt tegeltak av valmat sadeltak, delvis skymd av ett lågt trästaket med vertikala spjälor.

Enligt helgedomens tradition göts speglarna som vördas i Hinokuma och Kunikakasu före Yata-no-Kagami och överlämnades till Amenomichine-no-Mikoto, ättfader till Kii-klanen, under kejsar Jimmus andra regeringsår. Helgedomen flyttades till sin nuvarande plats under kejsar Suinins sextonde regeringsår. Toyotomi Hideyoshi drog in dess marker 1585 och lät riva byggnaderna; Tokugawa Yorinori lät återuppföra dem under Edoperioden. 1871 fick båda helgedomarna rangen kanpei taisha.

De två helgedomarna har namn efter sina kami: Hinokuma no Ōkami, vars shintai är Higata no Kagami, och Kunikakasu no Ōkami, vars shintai är Hihoko no Kagami. Enligt helgedomens tradition smidde Ishikori-dome no Mikoto båda speglarna före Yata no Kagami. På området finns också sessha som Tendōne och Nakagoto samt massha som Fukakusa, Kuniyasu, Ichie och Matsuo.

Helgedomen är tillgänglig med lokaltåg som stannar i närheten, vilket gör ankomsten enkel för de flesta besökare som reser i regionen. Den huvudsakliga firardagen i sensommar lockar folkmassor, så planera besök på lugnare dagar om du föredrar färre människor runt omkring.

De två helgedomarna fick aldrig någon rang i shinkai-systemet: varken Hinokuma eller Kunikakasu tilldelades gudomlig rang, ett undantag de delar endast med Ise inre helgedom. Hovet behandlade dem som helgedomar med egen ställning, och 1871 utsågs båda till kanpei taisha.