Qasr Hallabat, Romersk-umayyadisk anläggning i provinsen Zarqa, Jordanien

Qasr al-Hallabat är ett kvadratiskt umayyadpalats med 44 meters sida och fyrkantiga hörntorn som skjuter ut 2,5 meter från murarna. Det är byggt av huggen kalksten och basalt, där vissa block bär latinska inskrifter. Rum ligger runt en öppen gård med en regnvattencistern; anläggningen omfattar också en liten moské och ett badhus.

Ett romerskt fort byggdes under 200–300-talet e.Kr. för att bevaka Via Nova Traiana, vägen mellan Damaskus och Aila. En latinsk inskrift nämner ett nytt fort daterat till 212–213 under kejsar Caracalla, och en annan från 529 vittnar om bysantinska reparationer. På 500-talet överläts fortet till ghassaniderna, som byggde ett kloster. Kalifen Hisham ibn Abd al-Malik lät senare riva det och återuppföra det som ett umayyadiskt ökenkomplex.

Anläggningen utgjorde en viktig administrativ utpost längs det romerska gränsförsvarssystemet och fungerade senare som en symbol för umayyadisk kalifal auktoritet. Det bevarade badhuset med sina mosaiker visar den sociala betydelsen av offentliga badritualer i det tidiga medeltida Mellanöstern. Religiösa strukturer inom anläggningen återspeglar omvandlingen av regionen under den islamiska expansionen på 600-talet.

Platsen ligger 25 km nordost om Zarqa, norr om den asfalterade vägen som förbinder Zarqa med Azraqoasen. Marken är ojämn med lösa stenar kring murar och torn. Moskén står cirka 14 m sydost om huvudpalatset, och badhuset Hammam as-Sarah ligger öster om borgen. Skuggan är sparsam, så besök på morgonen.

Vid utgrävningen av en cistern i palatset 2007 fann arkeologer kvarlevorna av sex personer, daterade till 772–895 e.Kr., alltså efter umayyadtiden. Fem av dem hade fått svåra slag mot skallen vid eller kring döden, och tre hade också skärsår på lemmarna. Kropparna hade medvetet lagts i cisternen, kanske för att dölja morden eller skicka ett budskap.