Santa Margherita Church, Kyrkobyggnad i Settimo Milanese, Italien.

Santa Margherita-kyrkan är en tegelbyggnad i nyromansk stil, återuppförd 1890–1891 efter ritningar av ingenjören Luigi Bernasconi. Den östvända fasaden delas av fyra pilastrar, med ett centralt portal under en mosaiklunett och ett litet oculus i ett blindrosfönster. En åttkantig lanternin reser sig över korsmitten, och det fyrkantiga tegeltornet med konformig spira står bakom de tre absiderna.

Ett kapell i Settimo finns första gången dokumenterat 1153 och återigen på 1200-talet i Liber Notitiae Sanctorum Mediolani, beroende av pieven San Giovanni Battista di Cesano Boscone. Det restaurerades och utökades 1534 tack vare don Francesco Balbi, men var förfallet på 1880-talet: stängt 1885, återöppnat efter att taket stöttats, och återuppfördes i nyromansk stil enligt ingenjör Luigi Bernasconis ritningar, första stenen 1890, färdigt året därpå och klocktornet 1897.

Kyrkan fungerar som en mötesplats för samhället, där lokalbefolkningen markerar viktiga livshändelser som bröllop, dop och firanden under hela året. Den förblir en fokuspunkt för delad religiös praxis bland människor från omgivande område.

Kyrkan är östvänd: tegel fasaden med huvudportalen ligger på östsidan, medan det höga fyrkantiga klocktornet reser sig bakom de tre absiderna. Interiören delas i tre skepp av knippepelare, med det upphöjda koret längst fram. Orgeln, byggd 1911 av firman bröderna Aletti i Monza, står på läktaren vid motfasaden.

Kyrkan förekommer i fyra italienska filmer: Oh Serafina! (1976) av Alberto Lattuada, Saxofone (1978) av Renato Pozzetto, Ho fatto Splash (1980) av Maurizio Nichetti och Lui è peggio di me (1985) av Enrico Oldoini. Piporgeln på läktaren vid motfasaden byggdes 1911 av bröderna Aletti i Monza och har tio register.