Santi Pietro e Paolo, Kyrkobyggnad i Ponte San Pietro, Italien

Santi Pietro e Paolo har ett enda skepp med sju travéer åtskilda av pilastrar med marmorkapitäl som bär valvets ribbor. Stenfasaden har en utskjutande mittdel i två våningar, med en portal under en lunett av Veronamarmor och ovanför en polifora samt en mosaik av aposteln Petrus som tar upp de troende i sin båt.

Den nya församlingskyrkans grundsten lades 1913 av biskop Giacomo Radini-Tedeschi. Arbetet avbröts under första världskriget och återupptogs efteråt, varvid Elia Fornonis ursprungliga ritning omarbetades av Dante Fornoni. Kyrkan invigdes den 26 april 1934 av biskop Adriano Bernareggi, och församlingsstatusen flyttades hit från den gamla kyrkan San Pietro, som då övergavs.

Mosaiken på fasaden visar Petrus som tar emot de troende i sin båt, och kyrkan bär namnet från den gamla församlingskyrkan San Pietro som övergavs efter invigningen 1934. I tredje travén finns en marmorgrupp av Josef från Gianni Remuzzi, i den sjunde altaren för Jesu heliga hjärta och Thérèse av Lisieux.

Kyrkan ligger i Ponte San Pietro i provinsen och stiftet Bergamo, inom vikariatet Mapello-Ponte San Pietro. Stenfasaden har en utskjutande huvudkropp; över portalen sitter en lunett av Veronamarmor. Sidointrädena öppnas i det fjärde travéen i det enskeppiga rummet, och presbyteriet längst fram ligger några trappsteg högre.

Fasadens mosaik visar Sankt Petrus som samlar de troende i sin båt, och marmorlunetten ovanför portalen är från Verona. Klocktornet, uppfört 1952 efter ritning av Elia Fornoni, är byggt av sten från Credaro.