Chiesa di San Giacomo, katolsk kyrka i Gromo, Italien

Chiesa di San Giacomo e San Vincenzo har ingen egentlig fasad: alla fyra ingångar ligger på sidorna, huvudingången i söder med en 1500-talsportal i Ardesio-marmor med den helige Bernardinos trigram, följd av åtta trappsteg ned i kyrkorummet. Interiören har tre skepp åtskilda av tre stora spetsbågar i murverk som bildar fyra travéer; det högre mittskeppet har tvåfalligt trätak, medan de lägre sidoskeppen har kryssvalv med 1600-talsstuck. De södra travéerna vilar på två stora kolonner från 1300-talet, nordsidan på en enda mittkolonn.

Kyrkan dokumenterades första gången 1184 i register över en investering av biskop Guala och utvecklades under de följande århundradena. Den konsekrerades av biskop Giovanni Barozzi 1453, och olika religiösa kongregationer lade till många kapell och altare under de efterföljande åren.

Kyrkans fullständiga titel förenar två helgon, aposteln Jakob och leviten Vincentius, enligt pergamentet från 1184. År 1238 samlades sexton grannar, däribland fyra notarier, i dess trädgårdar och upprättade Gromos första stadga. En rapport från 1666 räknar upp brödraskapen Suffragium, Rosenkransen, Det allra heligaste sakramentet och Disciplinati, var och en med eget altare.

Kyrkan ligger i Bettuno Basso, en bit från Gromos centrum, vid den gamla vägen mellan byarna Boario och Ripa. En allé stenlagd med flodstenar leder fram till den. Någon egentlig fasad finns inte: alla fyra ingångar ligger på sidorna, och efter södra huvudportalen följer en trappa med åtta steg ned i interiören.

Kyrkan har ingen egentlig fasad: alla fyra ingångar ligger på sidorna, och huvudingången i söder är en 1500-talsportal i marmor från Ardesio vars monolitlösa överstycke bär Bernhardinus av Sienas trigram. Åtta trappsteg leder därifrån ned i kyrkorummet. Stilen påminner om verk av Mauro Codussi, som portalerna i Arciprete-palatset i Bergamo och kyrkan i Sedrina.