Palazzo Stefanopoli-Porciatti, Nyprenässanspalats i historiska centrum av Grosseto, Italien

Palazzo Stefanopoli-Porciatti är en trevåningsbyggnad på Via Ginori med nyrenässansfasad. Bottenvåningen är klädd i rustik travertin, medan de två övre våningarna har en fasad av konstgjord sten kallad "pidocchino", en typiskt florentinsk teknik. Tre entréportaler öppnar mot gatan, endast den mellersta är välvd, och ovanför dem sitter två fönsterrader med fem fönster vardera.

Den grekiska familjen Stefanopoli bosatte sig här på 1700-talet på mark som beviljats av habsburg-lothringska storhertigar. 1854 övergick palatset till Lorenzo Porciatti, son till Rosa Stefanopoli; familjen dog ut med Giuseppe i Livorno den 18 december 1890. Porzios son, arkitekten Lorenzo Porciatti, byggde om det i nyrenässansstil 1908 och sålde det 1911 till provinsen Grosseto.

Namnet förenar två familjer: grekiskättade Stefanopoli och Porciatti, som de ingifte sig med. Bottenvåningen är klädd i rustik travertin, de två övre våningarna i "pidocchino", en florentinsk cementteknik som imiterar sten. Av de tre portarna är endast den mellersta välvd.

Palatset ligger på östra sidan av via Ginori i Grossetos historiska centrum, nära Misericordia-sjukhuset. Det återgick till privata ägare i början av 2000-talet och restaurerades 2004–2006 av arkitekten Giuseppe Chigiotti, så interiören är inte öppen som offentligt monument; neorenessansfasaden med sina tre portaler kan ses från gatan.

Fem regnvattenscisterner hittades under stentrappan vid restaureringen 2005 och användes för att förse palatsets hyresgäster med vatten. Trappan vilar på en gjutjärnsbas tillverkad vid gjuterierna i Follonica.