Sepolcro di Largo Talamo, Antik romersk grav i Tiburtino, Rom, Italien.

Sepolcro di Largo Talamo är ett romerskt gravmonument som återuppförts vid Largo Eduardo Talamo, nära hörnet av Via dello Scalo San Lorenzo och Via dei Sardi. Travertinbasen mäter 5,90 meter per sida och är 2,70 meter hög; ovanför reste sig en cylindrisk trumma, av vilken ett kornischfragment med akantusrankor finns kvar. På basen är måtten IN FR(ONTE) P(EDES) XXXII och IN AGR(O) P(EDES) XX inristade, och under inskriptionerna löper ett band med lejonfotsmotiv.

Gravmonumentet tillhörde gens Pomponia och användes från första hälften av 1:a århundradet e.Kr. till 3:e århundradet e.Kr. Det upptäcktes av en slump 1935 vid utgrävningar på viale dello Scalo di San Lorenzo, vid korsningen med via dei Sardi, längs den antika via Collatinas sträckning. Gravkammaren påträffades helt nedgrävd, och trumman hade rivits på grund av gatunivåns förändring under 3:e århundradet e.Kr. Den 13 juli 1943 träffades monumentet under bombningen av San Lorenzo; efter kriget återuppbyggdes det cirka 150 meter från sin ursprungliga plats, på largo Eduardo Talamo.

Ett litet altare som hittades i graven bär en dedikation till familjen Pomponia, troligen ägaren. Innerväggarna delades av pilastrar i vit gips med röda detaljer, och nischerna hade stora rombmönster på röd botten. I nischerna i väggfördjupningarna stod två sarkofager och ett skelett.

Monumentet står på Largo Eduardo Talamo i stadsdelen Tiburtino och kan nås med lokala spårvagnslinjer som trafikerar området. Platsen är öppet tillgänglig under dagsljus i en bostadsdel av Rom.

På travertinsockeln anger två inskriptioner gravens mått: IN FR(ONTE) P(EDES) XXXII och IN AGR(O) P(EDES) XX, alltså 32 fot brett och 20 fot djupt. Bredden omfattade en förgård vid ingången med en trappa intill dörren. Under de skrivna plattorna löper ett band av knippen som slutar i lejontassar.