Castello di Rocca San Felice, Slott i Rocca San Felice, Italien

Castello di Rocca San Felice ligger på en klipprygg på 723 meters höjd; kvar finns en port inne i byn, delar av ringmuren och kärntornet. Det runda kärntornet byggdes på 1100-talet, har tio meters diameter och torrmurade väggar omkring 2,5 meter tjocka. Ett tryck från 1783 visar den tidigare anläggningen: en mur med två torn som omslöt byns utrymme.

Borgens byggnadsår är okänt; den uppfördes troligen omkring 850 av langobarderna för att försvara hertigdömet Benevento mot bysantinska räder. Efter den normandiska erövringen från 1076 restaurerades och utvidgades den. Den nämns första gången i Catalogus baronum (1150–1160) som Castellum Sancti Felicis, då ägd av Ruggiero de Castelvetere, vasall till Elia Gesualdo. En legend säger att Fredrik II:s son Henrik 1236 spärrades in i dess fängelsehålor.

Namnet Castellum Sancti Felicis förekommer i Catalogus baronum mellan 1150 och 1160, då Ruggiero di Castelvetere höll borgen som vasall till Elia Gesualdo. En lokal tradition förbinder ruinerna med Margareta av Österrike, hustru till Fredrik II:s son Henrik, som sägs vandra bland ruinerna under fullmånens nätter.

Ruinerna ligger på en klippavsats vars höjd anges som 750 m i en källa och 723 m i den andra. Man kommer in genom en port inne i byn, först till en gård där hantverkare och soldater höll till, sedan till en andra gård med kärntornet. Kvar finns en del av ringmuren och tornet, vars våningar nåddes via yttre trappor av trä och sten.

Kärntornets fyra våningar var staplade efter funktion: en cistern med förvaringsutrymme på den första, ett kök med ugn och brunn på den andra, tvättställen och toaletter på den tredje, nådda via en utvändig trätrappa, och bostadsrummen på den fjärde via en utvändig stentrappa. Det sluttande taket samlade regnvatten och ledde det direkt till cisternen.