Castello di Montalcino, Medeltida fästning i Montalcino, Italien

Castello di Montalcino, lokalt kallat Fortezza di Montalcino, är en fästning med ungefär femkantig plan och ett torn i varje hörn, uppförd 1361–1368 av de sienesiska arkitekterna Mino Foresi och Domenico di Feo. En ramp leder till porten intill nordvästtornet; innanför ligger kapellet mot norra muren, San Martino-tornet i söder och San Giovanni-tornet i väster. I murarna ingår äldre byggnader, bland annat San Martino-mastionen och vänstra skeppet av en San Egidio-basilika.

Fästningen byggdes 1361 under Sienas styre som en försvarsanläggning. Senare blev den skådeplatsen för Republiken Sienas sista motstånd mot Medici-styrkorna 1555.

Namnet Montalcino kommer troligen från stenekarna (lecci) som fortfarande växer på bastionen San Giovanni, en liten park anlagd efter fästningens kapitulation den 31 juli 1559. En legend som levde ännu i mitten av 1900-talet berättade om en tunnel från San Giovanni-tornet, farbar för mulåsnedragna kärror, som försåg försvararna tills en jordbävning delvis rasade den.

Tillträde till fästningen sker via en ramp fram till porten vid nordvästtornet; från San Martino-tornet löper en vallgång runt hela murringen. Utanför murarna ligger bastionen San Giovanni, förbunden via en port, med en liten steneklund. Anläggningen används i dag som museum och historisk park.

Fästningsmurarna införlivade äldre byggnader: San Martino-tornet, San Giovanni-tornet och vänstra skeppet i en basilika helgad åt sankt Egidius. Den femkantiga planen var ny för sin tid och ersatte tidigare befästningars kvadratiska planer.