Convent of Aracoeli, tidigare kloster på Capitolium, Rom, Italien

Klostret Aracoeli var ett klosterkomplex på Kapitoliehöjden intill basilikan Santa Maria in Aracoeli. Byggnaderna kom att omfatta tre korsgångar, tornet Torre di Paolo III från 1535 och den upphöjda Arco San Marco som förband det med Palazzo Venezia. Nästan allt revs 1886; kvar finns bara 1500-talsloggian med sin portik på basilikans högra sida, högst upp i en trappa.

Klostret uppstod möjligen på 500-talet på ruinerna av Jupiter Capitolinus tempelkomplex, förstört av vandalerna på 400-talet, med återanvänt byggnadsmaterial. Från 900-talet följdes benediktinregeln. År 1250 anförtrodde påven Innocentius IV komplexet åt franciskanerna, som öppnade ett studium 1310; 1444 övergick det till observanterna och 1517 blev det deras generalat fram till rivningen 1886.

Klostret fick sitt namn efter basilikan det tjänade, Santa Maria in Aracoeli, och var från 1250 franciskanernas främsta romerska säte, i nära samarbete med stadens styrelse på det angränsande Piazza del Campidoglio. År 1444 övergick det till observanterna och 1517 blev det deras generalat. Biblioteket, som återgrundades 1733 som Biblioteca Aracoelitana, var öppet för allmänheten flera dagar i veckan.

Basilikan är öppen de flesta dagar från morgon till tidig kväll, och besökare bör kontrollera exakta tider innan de planerar ett besök. Anständig klädsel krävs med axlar och knän täckta, och notera att besök inte är tillåtet under vanliga mässor som hålls på morgonen eller runt middagstid.

Klostret som stod här revs 1886 för att ge plats åt Vittoriano; kvar finns bara en loggia från 1500-talet på basilikans högra sida, vid slutet av en trappa, vars portik en gång förband kyrkan med brödernas utrymmen.