Hypogea in Siponto, Arkeologisk begravningsplats i Siponto, Italien

Hypogeerna i Siponto är underjordiska gravkammare uthuggna i kalksten och sammanbundna av ett nätverk av passager. Platsen består av flera strukturerade rum där gravar arrangerades i en organiserad layout.

Dessa grottor, delvis urholkade av havet och delvis formade av människor, beboddes från neolitikum till järnåldern och användes sedan som hednisk begravningsplats för det romerska Siponto. Sipontos första kristna gjorde dem till klippkyrkor och gravar huggna i tuff, med ambulakrum och arkosolier. De förblev en nekropol till 1200-talet, då Siponto övergavs för att grunda Manfredonia.

Namnet Siponto lever kvar i hypogeerna, som ortens första kristna använde som klippkyrkor för de tidiga riterna och samtidigt som gravar. I Capparelli-hypogeerna är grekiska kors inristade i tuffen och små nischer har huggits ut för oljelampor. Scoppa-anläggningen var vigd åt sankt Stefanos och sankta Agata och tillskrevs biskop Lorenzo Maiorano.

Hypogeerna ligger på flera platser runt Siponto: Capparelli-gruppen vid Masseria Capparelli, Santa Maria Regina-kamrarna under den nuvarande församlingskyrkan med samma namn och Scoppa-hypogeerna vid kanten av och inne i Sipontos tallskog. Capparelli-kamrarna användes länge som halmförråd, djurstall och till slut illegal soptipp, så väggarna är nötta och ljuset dåligt; ta med ficklampa och stadiga skor.

I Capparelli-hypogeerna har väggarna nischer för oljelampor och i tuffen ristade grekiska kors, vid sidan av enkel-, dubbel- och flergravsgravar och små loculi för barn. Scoppa-anläggningen, som upptäcktes 1937 vid utdikningsarbeten, bevarade spår av polykroma mosaiker från 400–500-talet och ett sarkofaglock med ett hål för offergåvor till de döda.