Straßensperre Ponale, Militärbefästning i Trentino, Italien

Ponalevägbarriären är en tidigare österrikisk-ungersk vägspärr vid Ponalevägens tredje tunnel, cirka 150 m över havet. Dess gångar och skottgluggar är sprängda i Rocchettas kala berg och sträcker sig från sjönivån till omkring 80 m ovanför vägen.

Det första förslaget till en spärr vid Ponalvägen kom 1859 från August von Degenfeld-Schonburg, som planerade en fältkanonställning. Ett murad batteri för fyra pjäser byggdes och sprängdes den 25 juli 1866 efter det österrikiska nederlaget vid Bezzecca. I april 1904 beordrade Reichskriegsministerium en infanterikasematt, och från 1910 flyttades bygget nästan helt under jord.

Fortet visar hur soldater levde och arbetade under press i början av 1900-talet, med kök och bostadsutrymmen inhuggna djupt inne i berget. Att gå igenom avslöjar den dagliga verkligheten för män stationerade här för att bevaka sjön.

Den synliga delen ligger vid Ponalevägens tredje tunnel, cirka 150 m över havet, sprängd i Rocchettas berg och når omkring 80 m över vägen. Anläggningen sträcker sig på båda sidor av vägen, så räkna med brant, ojämn mark och underjordiska gångar. Stadiga skor och ficklampa är användbara; vägen är smal och slingrande.

Spärren byggdes inte på en gång: det första förslaget kom 1859, då August von Degenfeld-Schonburg föreslog en fältkanonställning vid Ponalvägen. Batteriet som restes där sprängdes av österrikiska trupper den 25 juli 1866 efter nederlaget vid Bezzecca; den nuvarande anläggningen beordrades först i april 1904.