Complesso di Sant'Apollonia, arkitektonisk ensemble i Florens, Italien

Complesso di Sant'Apollonia är ett före detta kamaldulenskloster. Dess refektorium, en stor rektangulär sal med kassettak och fönster på höger vägg, har på en hel vägg Andrea del Castagnos Nattvarden från 1447. Den före detta kyrkan är enskeppig med trätak som bär klostrets vapen med tången och en fyrkantig absid med fresker av Bernardino Poccetti. Den stora abbedissklostergången, påbörjad 1442, har två våningar och joniska kolonnader på tre sidor.

Grundat 1339 av Piero di Ser Mino som ett kamaldulenskloster, införlivades Santa Maria a Mantignano och San Pietro a Porta Pinti 1440–41. Abbedissan Cecilia Donati fick påven Eugenius IV:s tillstånd att utvidga korsgången och refektoriet, som Andrea del Castagno freskmålade 1447. Klostret upphävdes 1808 och 1866 och blev militärt förråd och kontor.

Komplexet är uppkallat efter sankta Apollonia, som åkallas vid tandvärk. Nunnorna var kamaldulenser, och deras klausur gjorde att refektoriet, målat av Andrea del Castagno 1447, förblev okänt för Vasari och äldre krönikörer. Sedan 1866 har det forna klostret civila funktioner, och en del rymmer Florens universitets studentmatsal.

Komplexet ligger på Via XXVII Aprile 1 i Florens och fungerar för närvarande som konferenscenter med statliga kontor som upptar delar av byggnaden. Kontrollera i förväg för besöksmöjligheter, eftersom tillträde kan vara begränsat beroende på schemalagda evenemang eller officiell användning.

Nattvarden i cenacolo, freskmålad av Andrea del Castagno 1447, nämns varken av Vasari, Bocchi-Cinelli eller Richa eftersom nunnornas klausur höll rummet stängt. Dess konstnärliga värde framträdde först efter upphävandet 1808. Cenacolo gjordes till museum 1891.