Iglesia de San Giovanni in Val di Lago, Ruinerna efter en kyrka i San Lorenzo Nuovo, Italien

San Giovanni in Val di Lago är ruinen utan tak av en renässanskyrka som står fritt på landsbygden nära Bolsenasjöns norra strand, utanför San Lorenzo Nuovo. Huvudrummet är en åttkantig byggnadskropp av grova ljusgrå och beige stenblock, med ett rektangulärt kor fäst vid den. Framväggen har en dörr under en träbalk och en triangulär gavel, ett litet fönster till vänster, en rund öppning ovanför dörren och ännu ett högt fönster till höger.

Kyrkan uppfördes mellan 1563 och 1590 enligt ritningar av Pietro Tartarino, som hade arbetat under Alberto da Sangallo och även ritat katedralen i Montefiascone. En lokal tradition daterar ursprunget till den 5 juni 1563, då Johannes Döparen ska ha visat sig för en pojke vid namn Nicola Pellegrini och bett att den tidigare kyrkan på platsen skulle byggas upp igen. Omkring 1800 flyttades den årliga festen och den sjungna mässan till San Lorenzo Nuovo, och den försummade träkonstruktionen i taket revs 1828.

Enligt lokal tradition visade sig Johannes Döparen den 5 juni 1563 för en pojke vid namn Nicola Pellegrini och bad att kyrkan som var vigd åt honom där skulle byggas upp igen. Omkring 1800 flyttades den årliga Johannesfesten och dess sjungna mässa från kyrkan till San Lorenzo Nuovo, varefter byggnaden förföll. I oktogonens lunetter finns spår av målningar: en välsignande Kristus och en duva som symbol för den helige Ande.

Ruinerna ligger på öppen mark nära Bolsenasjöns norra strand, i trakten Val di Lago, längs den gamla Via Francigena. Platsen är avlägsen och föga besökt, så ta med vatten och stadiga skor för den ojämna marken. Murarna saknar tak och överkanten är ojämn; håll dig på öppen mark i stället för att klättra på stenverket.

Den åttkantiga planen följer förebilder i Montefiascone och Orvieto samt ett verk av Antonio da Sangallo den yngre på Isola Bisentina. Pietro Tartarinos ursprungliga förslag hade en kupol av tegel, men man valde i stället ett tak av ekbalkar och tegelpannor, som revs 1828. I lunetterna inne finns spår av väggmålningar, bland annat en välsignande Kristus och en duva som symbol för den helige Ande.