Nuraghe Diana, Arkeologisk plats i Quartu Sant'Elena, Italien

Nuraghe Diana är ett treflikigt nuragkomplex på en kulle i Is Mortorius, i Quartu Sant'Elena. En central mastio med två nischer och tholostak flankeras av två mindre, delvis bevarade torn, förbundna av en kvadratisk inre gård som ger helheten en triangulär plan. Ingången ligger i sydost, med två vaktnischer i muren.

Anläggningen dateras till det andra årtusendet f.Kr. och tillhör nuragkulturen (cirka 1600–400 f.Kr.), efter Bonnanaro-kulturen (2200–1600 f.Kr.). Att den bevarats beror på att den återanvändes som fort under andra världskriget, då centraltornet mastio försågs med ett betongtak med öppningar. Den grävdes ut och restaurerades strax före källornas tillkomst.

Strukturen visar hur nuragiska människor använde denna plats som en befästning vid kusten för att skydda sina bosättningar och handelsvägar. Byggnaden ger en känsla av hur viktigt detta område var för regionens forntida samhällen.

Besökare kan utforska ruinerna och se stentekniken på nära håll, men terrängen är ojämn och kräver försiktighet. Kraftiga skor rekommenderas eftersom gammalt stenarbete och blottade fundament kan utgöra snubbelrisker.

Att anläggningen är så välbevarad beror delvis på att den användes som fort under andra världskriget: ett betongtak med öppningar göts över den centrala mastion och syns än i dag. Grannnuragerna Niu Crobu och Capitana plockades ned för att stenarna skulle återanvändas i moderna hus, medan Diana behöll sitt torn.