Castle of Corniglio, Medeltida slott i Corniglio, Italien

Castello di Corniglio är en medeltida försvarsanläggning på en klippig utlöpare mellan Val Parma och Val Bratica i provinsen Parma. Den är nu säte för kommunens kontor; lite av den ursprungliga byggnaden återstår, men västra flygeln, murarnas väldiga stöd och två hörnbastioner härrör från Rossi-perioden, och på gården står ett nyklassiskt helgonkapell invigt åt sankt Lucio och Amanzio där ett benediktinoratorium en gång låg.

Slottet nämns första gången den 6 februari 1240, då Guglielmo de Egidiis dömde mot Parmas biskop Martino i en tvist med Platoni från Val Taro; redan då omgavs anläggningen av en vallgrav. Åren 1296–1297 ockuperade Manuello da Vallisnera borgen och överlämnade den till markis Azzo VIII d'Este innan han kapitulerade för Parmas trupper. Biskop Ugolino de' Rossi flydde dit 1329 och överlät 1355 länet till sin sonson Giacomo. Rossi-familjen förlorade borgen 1483 efter Guidos nederlag; Filippo Maria de' Rossi återtog den 1521.

Slottet har sedan 1860 inhyst Corniglios kommunala kontor, efter att hertiginnan Maria Luigia skänkte det till kommunen 1820. På gården står ett nyklassicistiskt helgedom tillägnat helgonen Lucio och Amanzio där ett benediktinskt oratorium en gång låg, och klocktornet härrör från senare ombyggnader.

Slottet ligger på en klipprygg mellan Parma- och Braticadalen och inhyser i dag Corniglios kommunala kontor, så besöket gäller främst ytterväggarna och borggården. Från Rossis tid finns västra flygeln, ringmurens strävpelare och två hörnbastioner kvar; klocktornet hör till senare ombyggnader.

Slottet är fortfarande Corniglios kommunhus, som det har varit sedan 1860. På borggården står ett nyklassicistiskt helgonkapell för sankt Lucio och Amanzio där ett benediktinskt oratorium en gång låg, och klocktornet hör till senare ombyggnader, inte till den medeltida anläggningen.