San Biagio, Nyklassisk kyrka i Ravenna, Italien.

San Biagio är en tegelkyrka utanför Ravennas murar, i före detta Borgo Adriano. Den ofullbordade fasaden har en enkel rektangulär portal och ett nyromanskt rosettfönster tillagt efter andra världskriget; i högra hörnet står ett litet kvadratiskt klocktorn. Inuti leder ett enda skepp med kassettak i trä till ett tvärskepp med två tunnvälvda kapell.

En kyrka vigd åt sankt Blasius fanns redan 1120 i Torrazze, söder om nuvarande plats. Ärkebiskop Cristoforo Boncompagni lät riva den 1571 och bygga upp den igen i Borgo Adrianos centrum; 1591 blev den församlingssäte och 1604 invigdes den. Stängd som förfallen den 24 mars 1835 och därefter riven, återuppfördes den från 1 augusti 1838 på 1600-talsgrunden, bekostad av greve Gabriele Rasponi och andra ämbetsmän som firade att ärkebiskop Chiarissimo Falconieri Mellini det året upphöjdes till kardinal. Den invigdes 27 september 1840 och saknade då utsmyckning.

Dyrkan av Beata Vergine del Soccorso finns dokumenterad här från 1600, då Pia Unione di devoti grundades; den polykroma statyn i högra tvärskeppet är en efterbildning av ett original från 1800-talet. I vänstra tvärskeppet finns ett skuret träkrucifix som i september 1692 hittades av en fiskare på stranden och fördes hit sedan hans berättelse bekräftats.

Kyrkan ligger utanför Ravennas stadsmurar i Borgo Adriano, nära porten med samma namn. Fasaden vetter mot gatan, med det lilla fyrkantiga klocktornet på högra hörnet; ingången är den enkla rektangulära portalen under det nyromanska rosfönstret. Interiören är ett enda skepp med träkassettak, upplyst av två stora biforor i vänstra väggen.

Fasaden är oputsad synlig tegel, utan dekoration. Ett runt nyromanskt rosettfönster ersatte den ursprungliga lunetten vid efterkrigsrestaureringen, sedan en bomb skadat klocktornet och förstört dess ur. I vänstra tvärskeppet förvaras ett skuret träkrucifix: en fiskare från borgo hittade det på stranden i september 1692.