Hermitage of Santa Maria del Cauto, Eremitboning i Morino, Italien

Eremitaget Santa Maria del Cauto är en kyrka och eremitbostad inbäddad i en kalkstensvägg på 1 173 meters höjd i naturreservatet Zompo lo Schioppo, vid gränsen mellan Abruzzo och Lazio. En rundbåge bär upp byggnaden; inne finns ett tunnvalv, en liten absid uthuggen i berget och muralmålningar av sankta Katarina av Alexandria och sankt Clemens av Rom. Vid ingången finns två gravar.

Den första säkra uppgiften är från 1174, då eremitagets munkar tvistade med prästerna i San Giovanni i Celano om invigningen av de heliga oljorna på skärtorsdagen. År 1188 skänktes det till klostret Casamari i Veroli, efter att tidigare ha tillhört stiftet Marsi och klostret Trisulti. I mitten av 1600-talet hade byggnaden länge varit övergiven och förfallen.

De inre väggarna visar medeltida fresker med scener ur Sankta Katarina av Alexandrias liv och ett porträtt av Sankt Clemens av Rom. Dessa religiösa bilder avslöjar den andliga hängivenhet som utvecklades på denna avlägsna plats.

Från Morino tar man led 602b ("delle Scalelle") förbi den konstgjorda sjön; cirka 670 meters höjdskillnad leder till eremitbostaden på ungefär två timmars vandring. Från Latiums sida nås den via kartusianklostret Trisulti eller Campocatino di Guarcino (FR).

Byggnaden införlivar naturliga klippformationer, med delar huggna direkt i stenen. Ett tunnvalvstak och en liten absid är uthuggna direkt i klippväggen, vilket ger byggnaden dess säregna fysiska karaktär.