Madonna delle Grazie, Romersk kyrka i Misterbianco, Italien

Madonna delle Grazie är en kyrka i Misterbianco vars fasad, krönt av statyerna Kristus Konungen, Sankt Petrus och Sankt Paulus, vetter mot Piazza Papa Giovanni XXIII. Inuti är tre skepp dekorerade med fresker från 1935 av Giuseppe Barone som i absiden visar evangelisterna Johannes och Lukas. Den stora kryptan i gatunivå rymmer nu det kommunala museet för sakral konst.

Kyrkan uppfördes några veckor efter Etna-utbrottet 1669, till en början inte som huvudkyrka: den rollen var planerad för San Nicolò, som byggdes nästan samtidigt. Fasaden är modellerad efter den förstörda huvudkyrkan, och av den tidigare byggnaden återstår endast en del av det gamla klocktornet.

Invånarna kallar kyrkan "matrice", moderkyrka, fast den byggdes som en sekundär kyrka efter utbrottet 1669. I det högra absidkapellet står marmormadonnan Madonna delle Grazie från 1589 av Gagini-skolan, räddad ur den gamla kyrkan i Campanarazzu som förstördes av lava. Kapellets målningar utfördes av Giuseppe Barone och hans elev Pippo Giuffrida, bland dem en Bebådelse från 1936.

Byggnaden nås via det centrala torget där alla tre huvudingångarna ligger, vilket ger en tydlig vy av exteriören innan du går in. Den underjordiska kryptan med sin museiavdelning kan nås från samma torg, vilket erbjuder ytterligare ett lager att utforska vid besök.

En staty av Madonna delle Grazie skapad 1589 av Gagini-skolan överlevde utbrottet 1669 och finns kvar i kyrkan idag. Detta konstverk är ett sällsynt vittnesbörd om hur konstnärligt arv bestod genom en naturkatastrof.