Tempio di San Francesco, Nygotisk gudstjänstplats i Gaeta, Italien.

San Francesco-templet ligger på sluttningen av Monte Orlando ovanför Gaetas historiska centrum. Det gotiska inre har ett brett enskeppigt långhus i fem travéer med korsribbvalv, åtta asymmetriska sidokapell och en fyrkantig absid; Giacomo Guarinellis nygotiska ombyggnad på 1850-talet klädde in denna struktur och gjorde kapellen till sidoskepp.

Franciskus av Assisi grundade 1222 ett litet kloster med kapell utanför stadsmurarna; en ny gotisk kyrka helgad åt honom påbörjades 1285 med medel från Karl II av Anjou och fullbordades i början av 1300-talet. Efter att klostret upphävts 1809 och kyrkan skadats begärde Pius IX, i exil i Gaeta från november 1848 till september 1849, att den restaurerades; Giacomo Guarinelli behöll den gotiska strukturen men klädde den från april 1850 till 1858 i nygotisk dekor, och invigningen skedde först den 9 oktober 1927.

Kyrkan kallas ibland felaktigt för Gaetas katedral på grund av sitt läge och sin rika arkitektur. Inuti hade adliga familjer från Gaeta egna kapell, bland dem Gattola med sex gravar samt Guastaferri och Gaetani. Fram till 1806 fanns här Real Monte di Pietà di San Giacomo degli Spagnoli, belagt sedan 1697, som hade två kaplanstjänster i San Francesco.

Kyrkan ligger på sluttningen av Monte Orlando ovanför den historiska stadskärnan, vänd mot Gaetabukten, och nås till fots genom gamla stadens trappgator. Det ofullbordade klocktornet reser sig på byggnadens högra sida; arbetet stannade vid den första av fyra planerade våningar, så den 62 meter höga spiran byggdes aldrig.

Klocktornet på höger sida blev aldrig färdigt: bygget stannade vid den första av fyra planerade våningar, och den tänkta spiran skulle ha nått omkring 62 meter från basen. Invigningen, planerad till 4 oktober 1885, ägde rum först den 9 oktober 1927.