San Nicolò e Santissimo Salvatore, Barockkyrka i Militello in Val di Catania, Italien

San Nicolò e Santissimo Salvatore är en barockkyrka i Militello in Val di Catania med rikt dekorerade interiörer. Byggnaden har ett centralt skepp med flera kapell längs sidorna, och väggar och altare är prydda med marmor och stuckatur.

Grundstenen lades den 6 december 1721, 28 år efter att jordbävningen i Val di Noto 1693 förstörde den tidigare moderkyrkan San Nicolò il Vecchio. Girolamo Palazzotto ritade endast fasadens första ordning, färdig 1750; Francesco Battaglia tillfogade 1765 den andra ordningen och klocktornet med kupol i orientalisk stil. Kyrkan öppnades för gudstjänst 1740, och tvärskeppet och absiden tillkom i slutet av 1800-talet.

Kyrkan bevarar verk som flyttats från det förstörda San Nicolò il Vecchio, bland annat ett 1600-talsmarmoralter i Cappella di Santa Rita och det gamla högaltaret, återanvänt i mittportalen. Kapellen bytte skyddspatron: Sant'Andrea blev San Gerardo Maiella, vars liv Giuseppe Barone målade 1921.

Fasaden vetter mot gatan med mittportalen mellan de dubbla kolonnerna; de två sidoportarna kallas del sole och della luna. Interiören är ett latinskt kors med tre skepp på tolv joniska pelare, så avsätt tid för sidoskeppen. Efter jordbävningen Santa Lucia 1990 genomgick kyrkan långa arbeten med strukturell förstärkning och restaurering.

Kupolen, som 1904 höjdes på en hög trumma med fönster, var östra Siciliens första armerade betongkonstruktion och är 30 meter hög. Dess modell fick första pris vid världsutställningen i Paris 1900.