Santa Maria del Cengio, Katolsk helgedom i Isola Vicentina, Italien.

Santa Maria del Cengio är ett kyrko- och klosterkomplex i Isola Vicentina, byggt på en cengia, en avsats av vit kalk- och sandsten som gett platsen dess namn. Kyrkan byggdes om under andra halvan av 1600-talet med ett vänster skepp, ett kor och sidaltare, och ett litet hus tjänar som eremitbostad. En flygel vinkelrät mot det ursprungliga klostret uppfördes 1914 och utökades mellan 1944 och 1945.

En kyrka finns här dokumenterad redan 1192 i Centio Camerario, kanske grundad tidigare som pieve, rastplats för resande eller kapell till ett gammalt slott. År 1447 testamenterade Benedetto Zeno femtio lire till ett hus för bröder eller eremiter; den 7 mars 1455 investierade biskopen av Vicenza, Pietro Barbo, Battista di Normandia med kyrkan, och den 24 juni 1456 började fyra birgittinbröder klosterlivet. De lämnade i januari 1462, och antonitkanikerna i San Salvatore höll klostret i över trehundra år, till de venetianska dekretten 1768 och 1771 som avslutade klosterlivet.

Namnet skiftade genom seklen: dokument från 1300-talet kallar den Santa Maria a Zenglo eller del Cigno, av macigno, och först på 1600-talet slog Santa Maria del Cengio igenom, efter cengian av kalk- och sandsten. Det lilla eremitthuset påminner om det eremitliv som Benedetto Zenos testamente från 1447 avsåg.

Kyrkan och klostret ligger på en klipphylla (cengia) ovanför Isola Vicentina och nås via en stigning; anläggningen omfattar ett litet hus som används som eremitbostad. Klosterflygeln byggdes om och utvidgades mellan 1914 och 1945, så delar av byggnaderna är från 1900-talet. Servitorden har bott här sedan 1904.

Namnet förändrades under århundradena: på 1300-talet står det som Santa Maria a Zenglo eller del Cigno, bildat av macigno (klippblock), och först på 1600-talet blev Santa Maria del Cengio det gängse. Kyrkan ligger på en cengia, en klipphylla av vit kalksten och sandsten som gav platsen dess namn.