Santa Maria delle Grazie, mindre basilika i Pavia, Italien

Santa Maria delle Grazie är en barockkyrka i Pavia vars oavslutade, obeklädda fasad enligt planerna skulle ha förbundits med staden genom en stor portik, som aldrig byggdes. Interiören är en enda sal, indelad av 34 granitkolonner sammanbundna med stuckband, på vilka valven reser sig. I koret och längs skeppet finns fresker av bröderna Fiammenghini (1629–1636), på högaltarbågen en stor fresk av Montalto (1641).

Här stod sedan 1578 ett madonnanisch; efter den helning som tillskrevs Agostino Rattazzi lät biskop Giovan Battista Biglia uppföra kyrkan från 1609 utanför Porta Santa Giustina, längs Via Francigena. År 1627 tillkom ett kloster för oskodda karmeliter med stor korsgång. Klostret upphävdes 1799 och revs nästan helt; kyrkan användes som stall och sedan salpeterfabrik, tills biskop Luigi Tosi räddade den från rivning och återöppnade den 1824. Salesianerna tog över 1897, den blev församling 1942 och mindre basilika 1995.

Kyrkan fungerar som ett viktigt religiöst landmärke för Pavias samhälle och återspeglar en lång tradition av hängivenhet genom sin utsmyckning och konstverk. Avbildningar av helgon som Teresa av Ávila och Augustinus, tillsammans med bilder av profeter och keruber, talar om en andlighet som djupt rörde de troende under århundraden.

Kyrkan ligger utanför stadskärnan längs en gammal pilgrimsled och är tillgänglig till fots, med parkering i närheten för besökare med bil. Det rekommenderas att besöka under öppettider och respektera stunder av bön och tystnad för att bevara platsens andliga natur.

Madonnan med barnet från 1578, förknippad med Agostino Rattazzis tillfrisknande, finns kvar i kyrkan som en fresk från 1500-talet i andra kapellet till vänster om altaret. Den ofullbordade fasaden skulle ha förbundits med staden genom en stor pelargång som aldrig byggdes.