Duomo San Flaviano, Katedral i Giulianova, Italien.

Duomo San Flaviano är en åttkantig renässanskyrka som uppfördes från 1470-talet, med cirka två meter tjocka murar, förstärkande pilastrar i hörnen, kragstenar och skottgluggar längs sidorna. En kupol på trumma reser sig mot en åttkantig lanterna, en gång täckt av blå majolikategel synliga från havet, nu av halvcirkelformiga terrakottategel. Restaureringarna 1926 och 1948 återställde interiören till dess 1400-talsformer.

Den åttkantiga kyrkan, uppförd från 1470-talet, hette först S. Maria in Platea och fick namnet San Flaviano när helgonets reliker flyttades dit 1478. Ritningen tillskrivs Francesco di Giorgio Martini, som samtidigt arbetade på hertigpalatset och stadsmuren i Giulianova. Fullbordad i början av 1500-talet med korsribbvalv i stället för dagens kupol restaurerades den 1871, 1895, 1926, 1939 och 1948.

Kyrkan hette först S. Maria in Platea och fick namnet San Flaviano när helgonets reliker flyttades hit 1478. Den är fortfarande säte för ärkeprästförsamlingen San Flaviano. På ytterväggen mot Corso Garibaldi finns ett krigsminnesmärke från 1922, krönt av en äldre bronsörn av Ulderico Ulizio.

Den åttkantiga kyrkan ligger vid södra kanten av Giulianovas gamla stad, och dess södra sida är sammanbyggd med husen som rests mot den från 1500- och 1600-talen. Krigsmonumentet från 1922, krönt av Ulderico Ulizios bronsörn, sitter på ytterväggen mot Corso Garibaldi. Interiören är kal efter restaureringarna 1926 och 1948; leta upp kryptan under kyrkan, täckt av ett paraplyvalv på åtta pelare.

Kupolen var en gång täckt av blå majolikategel som gjorde den synlig från havet på långt håll; dessa togs senare bort och ersattes med halvcirkelformade terrakottategel. På sidan mot Corso Garibaldi står sedan 1922 ett minnesmärke över de stupade i första världskriget, krönt av en äldre bronsörn av Ulderico Ulizio.