Villa del Vascello, 1600-talsvilla på Gianicolo-kullen i Rom, Italien

Villa del Vascello ligger vid via di San Pancrazio, där ringmuren och resterna av fasaden vetter mot gatan. Huvudpalatset, som revs efter striderna 1849, hade ursprungligen tre våningar plus en mezzaninvåning och en attikavåning; i resterna syns fortfarande konstgjorda klippor och grottor i förromantisk naturalistisk stil.

Villan byggdes 1663 av bröderna Basilio och Plautilla Bricci för abboten Elpidio Benedetti, agent för Ludvig XIV och rådgivare till kardinal Mazarin. Den övergick till Filippo Giulio Mancini, hertig av Nevers, och 1749 till greve Giraud. I juni 1849 var den den sista förskansningen före Roms murar under den franska belägringen; huvudbyggnaden revs delvis. General Giacomo Medici, dess försvarare 1849, köpte den 1877 och restaurerade sidobyggnaderna.

Namnet kommer från palatsets form, som fick det att likna ett seglande fartyg. Huvudgallericts valv pryddes av fresker: L'Aurora av Pietro da Cortona, Il Mezzodì av Allegrini och La Notte av Giovanni Francesco Grimaldi. Sedan april 1983 är villan säte för Grande Oriente d'Italia.

Villa del Vascello är privat egendom, delad i två delar och sedan april 1983 säte för Grande Oriente d'Italia, så insidan går inte att besöka. Ringmuren och resterna av fasaden vetter mot via di San Pancrazio på Gianicolo och syns från gatan.

Giacomo Medici, som hade lett villans försvar i juni 1849, köpte senare egendomen och utnämndes till markis av Vascello; han lät åtminstone restaurera de mindre byggnaderna och gav anläggningen dess nuvarande utseende. Sedan april 1983 har villan varit säte för Grande Oriente d'Italia.