La Solitudine, Kyrkobyggnad på en kulle i Nuoro, Italien.

La Solitudine är en kyrka vid vägen mot Monte Ortobene i Nuoro. Marmorfasaden kröns av en segelformad klockmur, och interiören har ett enda skepp med synliga träbalkar och en halvrund absid. De kalkade väggarna delas av spetsbågar som bär korsvägen.

Kyrkan uppfördes på 1600-talet som en lantlig gudstjänstplats för herdar och bönder som bodde utanför Nuoro. Årtalet 1622 hör till dess bronsklocka, gjuten av klockgjutaren Giovanni Pira på beställning av Perdita Basigheddu, en kvinna från Nuoro som försonades med kyrkan 1605 efter en häxprocess. 1600-talsbyggnaden revs mellan 1947 och 1958 för Giovanni Ciusa Romagnas nya kyrka, som behöll den gamla klockan.

På höger vägg står den polerade sarkofagen i svart granit över Grazia Deledda, som dog i Rom 1936 och begravdes på Verano innan kroppen 1959 flyttades till Sardinien. Hennes sista roman, La chiesa della Solitudine, bär kyrkans namn. Bronsdörren av Eugenio Tavolara visar Madonna della Solitudine.

Kyrkan är startpunkten för led 101, som leder uppåt mot statyn av Kristus Frälsaren på berget. Stigen är välskött och erbjuder alternativ för olika konditionsnivåer och tidsramar.

Den ursprungliga klockan från 1622, gjuten av klockgjutaren Giovanni Pira, förvaras inne i kyrkan. Den beställdes av Perdita Basigheddu, en kvinna från Nuoro som anklagats för häxeri och försonades med kyrkan 1605. Tre mariagravyrer pryder den, bland dem en Madonna d'Itria.