Basilica of San Lorenzo, Gotisk basilika i Mortara, Italien

San Lorenzo-basilikan är en gotisk kyrka i Mortara med en tegelfasad, ett centralt rosettfönster och laterala spetsiga fönster inramade av strävpelare. Strukturen visar typiska drag av italiensk gotisk arkitektur, med dessa designelement som sträcker sig uppåt till taket.

Den gotiska basilikan uppfördes mellan 1375 och 1380, möjligen av Bernardino (Bartolino) da Novara. År 1443 ändrades den mindre portalen och 1573 gjorde Martino Bassi strukturella ändringar. Restaureringar följde under Epifanio Fagnani 1829–1840; 1916 restaurerade Giulio d'Andreade och Cesare Bertea fasaden och en sidovägg.

Träkrybban är gjord av Andrea da Milano, inte av en lokal konstnär. Det första kapellet till höger rymmer Bernardino Laninos Rosenkransmadonna med helgon och troende (1579), beställd av rosenkransbrödraskapet; den minner om Madonnans ingripande i slaget vid Lepanto den 7 oktober 1571, med Pius V, Don Juan av Österrike och Marcantonio Colonna bland figurerna och de två flottorna i en rundel på predellan.

Kyrkan är säte för stiftet Vigevano och Mortaras främsta gudstjänstplats. Interiören är ett latinskt kors på 49 gånger 19,5 meter med tre skepp; fresken Madonna delle Grazie sitter direkt till höger innanför ingången, och längs höger sida följer sedan altarna i andra kapellet och vid bakväggen.

De två 1400-talsrelieferna ovanför huvudportalen är inte fasadens enda gamla skulpturer: rundmedaljongerna (tondi) är av Boniforte da Mortara och Nando Bialetti målade lunetterna, bland dem en Nedtagning från korset över sidoportalen som minner om det rivna Pietà-kapellet som stod där sidointrédet nu finns.