Palazzo Doria-Pamphilj, barockpalats och museum i Valmontone, Italien

Palazzo Doria-Pamphilj är ett massivt, kvadratiskt barockpalats i Valmontone, indelat i 365 rum. Piano Nobile rymmer fresker målade mellan 1657 och 1661 av konstnärer som Pier Francesco Mola, Gaspard Dughet, Guillaume Courtois, Francesco Cozza och Mattia Preti. På bottenvåningen ligger Museo di Palazzo Doria-Pamphilj med fynd från lokala arkeologiska platser.

Byggnaden var först ett befäst slott som Barberini-familjen förnyade och byggde ut under första halvan av 1600-talet. När prins Camillo Pamphilj 1651 fick länet Valmontone gjorde han det till centrum i sin Città Panfilia, en idealstad med kyrka, stall, magasin och bostäder. Den huvudsakliga byggfasen under jesuitpatern Benedetto Mollis ledning pågick från omkring 1653 till 1658, med senare ändringar fram till 1700-talet. Den 25 maj 1944 skadades palatset svårt vid ett bombangrepp.

Namnet förenar familjerna Doria och Pamphilj; Camillo Pamphilj, som fick Valmontone som förläning 1651, kallade sin idealstad Città Panfilia. De privata kapellen är vigda åt Gud Fadern ("del Padreterno") och åt sankta Agnes, Pamphiljfamiljens skyddshelgon. Freskerna målades mellan 1657 och 1661 av bland andra Pier Francesco Mola, Gaspard Dughet, Guillaume Courtois och Mattia Preti.

Det arkeologiska museet upptar fyra rum i palatsets bottenvåning; de freskmålade salarna på Piano Nobile besöks separat. Utställningen rekonstruerar fyndplatser kring Valmontone: kolarnas by i Colle Carbone, jordbruksboplatsen Colle dei Lepri, de romerska baden vid statio och ugnen i Colle Pelliccione. Leta efter bröstskyddet av läder med guldbeläggning, museets symbol, och tuffsarkofagen från 300-talet e.Kr. som hittades 2011 nära flygfältet.

Huvudvåningen har fyra specialdesignade rum som symboliserar Eld, Luft, Vatten och Jord som separata utrymmen. Dessutom är flera kammare i palatset tillägnade olika kontinenter, vilket återspeglar hur familjen ville uttrycka sin vision av världen.