San Paolo inter vineas, Spoleto, Romansk kyrkobyggnad i Spoleto, Italien.

San Paolo inter vineas är en senromansk kyrka utanför Spolettos murar, nära viale Matteotti. Fasaden, enklare än San Pietro och San Ponzianos, har ett centralt rosettfönster och antyder mittskeppet och de två sidoskeppen. Planen är nästan rektangulär och avslutas med en enda absid; absidens ytterparti, restaurerat 2000, anses vara anläggningens äldsta del.

Gregorius den store berättar omkring 593 om ett under i en kyrka tillägnad San Paolo utanför Spoletos murar: en ariansk langobardisk biskop blev blind efter att ha trängt sig in. Intill uppfördes omkring år 1000 ett benediktinerkloster, och biskop Lupo insatte 1002 Berta som abbedissa. Kyrkan byggdes om i senromansk stil och konsekrerades 1234 av påven Gregorius IX, som reste till Spoleto för ceremonin.

Namnet "inter vineas" betyder "bland vingårdarna" och visar att kyrkan låg utanför Spoletos murar på odlad mark. År 1234 kom påven Gregorius IX till Spoleto för att inviga kyrkan och gav klostret klarisernas regel. Sedan 2007 hyser det forna klostret stadens hotellskola och ett elevhem.

Klostret ligger utanför Spolettos murar nära viale Matteotti, bland före detta vingårdar. Sedan 2007 hyser komplexet stadens hotellskola och ett internat, så kyrkan och korsgången är inte alltid öppna för tillfälliga besökare. Den delvis obrukbara korsgången bevarar 900-talsbågar med omväxlande kolonner och fyrkantiga pelare.

Huvudaltaret som påven Gregorius IX invigde 1234 låg dolt under ett 1700-talsaltare tills restauratorer återfann det 1965. Det består av fyra stenplattor på en marmorbas och omsluter ett kolonnfragment med kubiskt kapitäl som urholkats för reliker.