San Giovanni in Canale, Piacenza, Basilika i Piacenza, Italien.

San Giovanni in Canale är en gotisk tegelkyrka med gavelfasad indelad av strävpelare på kvadratisk bas och ett centralt rosettfönster med smala kolonner. Interiören är en treskeppig hallkyrka med sex travéer: cylindriska tegelpelare bär dubbla bågarkader, sidoskeppen har tunnvalv och mittskeppet ett kassettak, medan de två sista travéerna har kryssvalv.

Dominikanermunkarna, som anlände till Piacenza 1220, byggde kyrkan mellan 1228 och 1270 vid Rio Beverora, en kanal som gav den namnet 'in Canale'. År 1522 byggdes den om, möjligen enligt ritningar av Alessio Tramello, med ny fasad och tunnvalv. Från mitten av 1500-talet till 1769 inrymde flygeln vid via Nova Piacenzas inkvisitionstribunal. Kyrkan stängdes 1810, återöppnades som församlingskyrka 1862 och återfick sitt gotiska utseende genom restaureringarna 1937–1958.

Namnet ”in Canale” syftar på Rio Beverora, kanalen som en gång löpte intill kyrkan. Katarinakapellet rymmer gravmonumentet över Orazio Scotti, markis av Montalbo, vars byst höggs av Alessandro Algardi; Scotti-familjen har också 1300-talsgravar i interiören. Rosenkranskapellet, ritat av Lotario Tomba med råd från Antonio Canova, innehåller dukar av Gaspare Landi och Vincenzo Camuccini målade 1808.

San Giovanni in Canale ligger på Via Croce 26 i centrala Piacenza, inte på Via Beverora. Den enda rektangulära ingången finns på fasaden bakom en stor förplats; sidodörrarna togs bort vid restaureringarna 1937-1958. Insidan är en sal med sex travéer och två taktyper: jämför mittskeppets kassettak med sidoskeppens tunnvalv.

Dominikankomplexet införlivade den närbelägna tempelkyrkan Santa Maria del Tempio, som blev ett oratorium knutet till San Giovanni. Från andra halvan av 1500-talet till 1769 låg Piacenzas inkvisitionstribunal i byggnaden mot via Nova.