San Francesco, Romansk kloster i Urbino, Italien

San Francesco är ett franciskanerkonvent i centrala Urbino med ingång från piazza San Francesco vid via Raffaello. Kyrkan byggdes om 1732–1751 på initiativ av kardinal Annibale Albani och har latinskt korsplan, tre skepp och en blind kupol över korsmitten. Från den romansk-gotiska byggnaden återstår det 46 meter höga spetsiga klocktornet, portiken på fasaden och ett freskfragment av Salimbeni.

Franciskanerna fanns i Urbino redan 1228, vid Santo Spirito. År 1286 överlät biskop Egidio husen och trädgårdarna vid Sant'Angelo-klostret till bröderna, och det romansk-gotiska klostret med tre korsgångar uppfördes; kyrkan fullbordades 1350. Det upphävdes 1807 under fransk ockupation och användes som kasern till 1816, upphävdes igen 1860–1866 efter anslutningen till Kungariket Italien; bröderna återvände 1877.

Namnet pekar direkt på Franciskus av Assisi och franciskanerorden som formade denna plats under århundraden. Den enkla dekorationen som syns i hela byggnaden speglar franciskanernas hängivenhet till enkelhet.

Klostret ligger i den västra delen av Urbinos gamla stad och är lätt att nå till fots från de flesta centrala punkter. Vissa områden, inklusive kapitelhuset, är inte alltid öppna för besökare och kan kräva en förfrågan i förväg.

Kapitelhuset innehåller en fresk från 1300-talet som visar korsfästelsen med sörjande och fyra helgon. Denna målning finns inte på den vanliga besöksrutten och måste begäras särskilt för att ses.